Kurt Prosa

Kurt förklarar sig

2011-09-27T20:08:00.000+02:00

[öppning]

Jag tycker bäst om mammorna. Det kan verka inställsamt, men det är varken med flit eller som en taktik det blivit så. Om det stämmer att jag tycker om dem mest för att de gillar mig först kan jag däremot inte svara på. Hur vet man det. Så är känslor i allmänhet, en kille jag hatade i åttan var själv den som började. Jag tog efter.

Pappor är reserverade och det kan jag väl förstå. Men de gillar mig också rätt snart. Grejen är att jag verkligen tar hand om och ställer upp, det syns. Det har alltid varit helt ärligt menat. En pappa ringer mig fortfarande men jag misstänker att det är något annat där, och då är det mycket svårare. Alltid svårare att ställa upp om man inte vet hur det ska gå till. När hans dotter bad mig dra åt helvete var hon den första som gjorde det. Det var så jävla skönt. Då visste man, och så gick jag bara. När han ringer mig pratar vi aldrig om henne, men om hans fru som sagt samma sak till honom. Dra åt helvete, och han hade bara gått.

Jag fattar inte varför det verkar som om jag inte bryr mig när jag bryr mig så himla mycket.

Känns fake

2011-01-18T13:04:00.004+01:00

Rolig grej: mina halvt improviserade små känsloutbrott till kurtprosastycken har börjat bli alltmer ofta ljug och/eller past life. Än mer mina dito rap rhymes. Känns fake men man borde kanske glädjas pga det kan vara en sån där framgångshistoria. Frågan är bara hur fan jag ska lyckas undvika att det blir helt embiroeskt om det fortsätter komma missnöjesvalser från den nöjda kroppen.

Du håller förstås bara koll på etiketten. Are you real? Or you fake?

Freestyle

2011-01-10T09:24:00.004+01:00

Min komihåglista är som ett taggmoln, ämnesord i ett hullrigt-om-bullrigt kluster och vissa ord mer fetstilta. Av någon anledning ingen relation mellan det akuta och mest framträdande och i störigaste mån tumlas allt runt som när muspekare läggs över molnet och orden snurrar i dålig 3D. En skenordning, allt annat än överskådligt.

Jag minns som freestyle, associationsbaserat. Var är jag nu, vad rimmar på detta. Du har en tavla med struktur. Kanske stirrar punkterna ned på dig, uppfordrande, och kanske är det samma sak alltihop ändå. Kanske romantiserar jag bara överblicken. Rättelse: Jag romantiserar överblicken, men vet inte om fog finns.

I got so little game I am the referee

2010-12-14T09:06:00.004+01:00

Kan inte walk the walk, nor talk the talk. Blir mest ält. Jag försöker att inte låta detta påverka hur det blir sen som vuxen. Han sa att jag skulle fastna i det och jag lyssnar, tror på och accepterar. Ändrar inget, dock, pga går ej.

Varje tickande sekund är ljudet av en ny tegelsten till muren och sen när klockan är 22.38 får man acceptera att gå hela vägen runt den och inse att det var en ringmur. Efteråt när man förstår att den också var en eventuell hägring är det försent och han hade rätt.

Om jag skulle sammanfatta

2010-11-22T20:13:00.003+01:00

Jag menade inte riktigt det där jag sa, men det kan ju vara svårt att förstå. Jag gör det där att bara köra på och sen har man koner och vimpelsnören och gamla staketrester över hela bilen. Bitar av höbalar och en förvirrad kyckling som pickar i asfalten intill den väldigt påtagligt felparkerade metaforen. Ingen bad om att bli påkörd men jag hör getaway music och kan inte låta bli.

Sen det andra, när jag är stel och tyst. Det är samma fast långsammare. Och jag vänder mig åt ditt håll och förväntingarna rinner från väggarna ner över golvet och nuddar din fot. Det kanske tar en timme eller två.

Det är i alla fall inte på hastigheten man skiljer två saker åt.

Scen, barnet

2010-10-26T14:17:00.005+02:00

Pappa rycker tag i min jacka och ryter åt mig att stanna. Jag får inte chansa sådär. Det kom inga bilar vid övergångsstället men pappa säger att man alltid måste stanna tills det blir grönt. Hans röst är hård och allvarlig. Det kan man inte veta om något kommer emot en fort, så fort så man inte ser. Så är man död. Om det finns en grön gubbe att vänta på vid farliga platser så måste man alltid vänta. Aldrig chansa.

Så tar han min hand och vi går igen. Att hålla i pappas hand är också en grön gubbe.

Den där tjejen

2010-10-10T11:43:00.005+02:00

Han har ständiga utläggningar om hur bra den där tjejen är, om det finns någon annan blogg man ska läsa: du vet att det är den där tjejens. Så du klickar länk och du läser lite men förstår faktiskt inte. Du gillar titeln och boken den kommer ifrån och vill gilla men du förstår inte, faktiskt.

Och år går och hintarna dit ligger kvar. Missa inte den där tjejen! Hon är bra. Och så sitter du hemma med helt annat liv och någon hintar om att den där tjejen har fest för sin bok som samlat bloggen du inte förstod. Du funderar på att gå dit men orkar inte, eller om det var något annat samtidigt.

Och dagarna efter och den där andra tjejen skriver om festen när alla var där, och hur de där två tjejerna har sin grej - den som var men som inte får vara mer, absolut inte, och vad svår den är - börjar du fatta. Du korsläser och börjar prata med den där andra tjejen och hon berättar sina saker och du läser på om deras grej. Kanske flörtar lite med den där andra tjejen men det är inget du faktiskt vet nåt om, plus att du Har Tjej liksom.

Men du fattar grejen och så börjar du läsa den där bloggen av den där tjejen och så sitter du och kommenterar och ni har utbyte. Ni har verkligen varit nära varandra väldigt mycket, passerat varandra och säkert till och med råkat stöta axel i nån popmiljö. Och ni hälsar sen ordentligt över Facebook innan den där tjejen kliver in på fest hos dig och du är skitfull och spiller alla bönor du har, till den grad att du framstår som något av en idiot.

Alla de platser ni gått förbi varandra ovetandes är nu platser som ni hälsar på varandra på, och du kanske råkar hålla en hand på den där tjejens lår i fylletron att ingen annan ser. I fylletron att det är något helt normalt som inte betyder något heller. Du friar på skoj i ett sms bara för att era pappor spelade samma musik i bilen och du skickar skålbilder på nyår och du går omvägar för att vara på samma fest. Varför vet man så jävla väl när det är en kväll då det händer? Kanske för att man inbillar sig det så ofta att man lurar sig själv att man visste när det väl slår in.

Men visst slår det in och du sitter där en morgon efter en utskällning som raggreplik, nyss legat och med ljug i telefonen för att inte behöva förklara just då att du faktiskt kommer att bli ihop med den där tjejen istället.

Visst slår det in och du sitter två år senare med den där tjejen i rummet intill, efter två år av skit och jubel, svek och stissig kärlek, värt varenda investering och omöjligt att tänka sig dess like. Du sitter och har.

Metoder

2010-10-01T11:51:00.002+02:00

Sitter i skotteld för en självbild etc-föreläsning. Inser problemet med exempelvis att varje dag sätta ihop en lista över bra saker istället för älta misstag. Att dessa saker skulle spegla endast vad jag tror att jag vill tro att du vill höra. "Du" som i andra.

Också ett jävla förtryck att förstå skillnader på -bild, -känsla, -förtroende.

Back to back-when

2010-10-01T09:43:00.005+02:00

Jag läser andras gamla dagboksbloggar och liksom ser som ett parallellspår, en bakgrundsmusik, en extradubb, hur mitt liv samtidigt var. Juni, varma dagar och doft av något nytt uppblandat med stanken av något gammalt. Vänder mig i en halvkroppsrörelse och bara lyfter lådan från dåtid och placerar den i en annans dåtid. Jämför inte, jag blandar upp. Känslan som är snabbare än en flying DeLorean.

Scen, eftergymnasialt

2010-09-30T20:30:00.006+02:00

Signalen tar sig aldrig förbi mina koncentrerade raska steg och musiken i lurarna. Ett missat samtal från Helene som jag ser först någon timme senare. Jag har redan gått halvvägs.

Låter bli att ringa tillbaka. Det får bli senare i så fall, om jag nyktrat till av promenaden. Orkar inte med att hon pressar mig att ta taxi. Det låter väl som omtanke när hon vill ha hem mig men fan vet om hon inte bara vill ligga. Hon betalar ju alltid. Är jag för full då är det ju helt bortkastat. Att vara så full är förstås ändå bortkastat. Det finns ingenting högre just nu på agendan än att inte längre vara så jävla full.

Det är för tidigt. Ovärdigt. Men Christians fel. Han fick med sig den där bruden ner till källarplanet och jag blev kvar. Han vände sig lite och flinade mot mig triumferande och jag höjde väl glaset och låtsades vara glad. Sen tog jag deras drinkar också, svepte och gick. Han kommer sura för det men sånt går alltid över när man haft ragg.

Det är kallt trots att solen knappt börjat gå ned och sommaren inte borde vara slut. Jag är slut. Jag ringer Helene ändå.

Vänta på nya tider

2010-09-30T15:39:00.009+02:00

De nya i ettan, de ser så små ut. Var vi sådär? Jag minns att jag kände mig liten och nu känner jag mig förstås fortfarande inte helt stor. Men de nya ser verkligen små ut. Perspektiven är något vi aldrig verkar greppa. Förr var jag där, nu är jag här. Att jag ändå känner mig som samma.

Gud alltså, om man ändå blev vuxen av de där enskilda händelserna. Att det kändes annorlunda. Men jag knullade med nån och ändå kändes det samma. Till exempel. Kanske man måste fylla 20 först.

Re: En dagens tack!

2010-09-29T14:53:00.004+02:00

En dagens tack!

2010-09-29T14:49:00.000+02:00

Det är värdelöst att vara nöjd. Jag ska skriva en roman!

Kurtward

2010-09-22T18:06:00.002+02:00

Har jag berättat att jag är en ynkrygg? Det är jag. Alltså inte som att det är mitt fel, men, det är dagens och de senaste 29 årens sanning. Inte som att jag gjort nåt heller just nu, men jag tänkte på det. Jag vänder inte ens konflikterna ryggen, jag bara nickar och håller med. Jag är en charterguide.

Le åt kameran! Här ska banne mig minglas.

Pulvret i bröstet

2010-09-21T11:34:00.012+02:00

Bara när jag sjunger har jag inte ångest. VAFAN ÄR DET?

Här nivåerna jag vanligen uppnår, i procentuell ångest: 15, 13, 16, 21, 10, 27, 35, 20, osv. Nånstans däromkring. En molande men inte övertagande känsla. Så fungerar måendet för mig. Jag har aldrig varit av med den. Nu är den några snäpp värre eftersom det misstänkta blivit fakta och man slås i ansiktet av hockeykör åt Jimmie och blå blå blå bakgrund. Bara idioter överallt som inte hanterar något rätt och jag har aldrig varit så upprörd över inkompetenta medier förr.

Och hon intill säger att det känns som att vara dumpad, och ja det gör det faktiskt, jag håller med henne. Det är hjärtekross. Jag vet att det en dag kan bli bättre, men lägger sordin av plattmunnad osmiley över tillvaron. Har jag rätt till leenden? Nä, jag är hjärtekrossad.

Det fungerade i två minuter att sjunga lite. Det räcker inte. Alternativet är att gråta, det är alltid något.

Kurt i klassen

2010-09-14T23:50:00.006+02:00

Dom gör inget ifall man bara är tyst. Räck inte upp handen, svara inte ens på frökens tilltal, och säg absolut inte under några omständigheter nånting om den där töntiga grejen som bara du är intresserad av. Dom vet mycket väl att det inte var töntigt förra månaden, att dom själva höll på med det. Påpeka inte detta, nu är det töntigt. Så är det.

Lägg dig platt om dom går till anfall. Jaga inte, om dom snor din boll eller nån annan grej som är din. Du får antagligen tillbaka den ändå om du bara inte jagar, kanske hamnar den på skoltaket men dit kan du klättra. Hellre att dom ser dig klättra när skolan är slut än att dom ser dig grina snor på rasten.

Du är inte intressant nog att dom går efter dig bara sådär. Du är inte Hunden eller Fetto, var bara tyst så ger det med sig. Om Hunden eller Fetto försöker med något, för att avancera socialt, då kan du slå dom på käften. Ifall du kommer åt och fröken inte ser. Ingen bryr sig om dom.

Det är bara några tips alltså. Från mig till dig.

Kurt Knarkare

2010-09-13T09:24:00.006+02:00

Fy fan att man älskar det trasiga. Vältrar sig. Etc.

Åh ge mig din skit i bloggform! Jag älskar dig när du tycker synd om dig själv, det är inte alls osympatiskt. Jag menar det. Men det är nog skadligt. Man kan bli sån. My heroes had the heart to lose their lives out on the limb med nån jävligt dum skit som de inte borde sysslat med. Man kan bli sån.

Visste du att jag har missbrukarsjäl? Och bara när jag skriver den saken myser jag över dess sanning och potentialen det har. Jag knarkar mitt missbruk. Möter en vägg av perfektion i min vardag som är överväldigande trygg, lugn och förjävla vacker. Ser någons leende och njutning och lugn och vet att det är lika bra knark det - men jag har inte klättrat över väggen än. Jag tror inte riktigt på andra sidan.

Men ibland tror jag att jag kan få allt.

- - -

(trigger)

Kurtzenjammer Kinski

2010-09-07T11:51:00.007+02:00

Vi låg hela dagen och käkade mat och kakor och såg på filmer jag aldrig skulle fått för mig att se annars. Herzog och Kinski-box på brunch-filmklubb. Jag tänkte på jobbiga konstnärer. Fan vad jobbiga såna är. Herzog verkade obalanserad på samma sätt som japanerna på Nakahama Broadcasting tycker att George Costanza är. Ler och säger skitkonstiga saker som om det vore helt normalt. Klaus Kinski var väl Kramer då - eller snarare han som ska spela Kramer i meta-sitcomen de gör i serien. Ja, Kinski stal garanterat russin från allt och alla.

Herzog kunde likt Costanza inte låta bli att fråga.

Naturligtvis var filmjävlarna skitbra och jag får fortsätta utsätta mig för verk skapade av djupt osympatiska människor.

(Aguirre, Nosferatu och Min bäste ovän var filmerna. Nosferatu var dock mest bra av lulz.)

På kurs med Kurt

2010-08-31T21:12:00.002+02:00

Jag var på utbildning för valarbetare idag. Jag är inte valarbetare, men jag ska hålla lokal för de två som är det under förtidsröstningen i huset jag jobbar. Detta har jag lärt mig:

Allt kan gå fel. Massor av n00bs ska sitta och härja med kuvert som måste vara noggrant fixade och allt möjligt leder till "då har ni sumpat väljarns rösträtt". Personröster är sjukt lättvaskade. Folk kryssar fel till höger och vänster och tar lappar från fel krets. Blankröster är i Valmyndighetens ögon ogiltiga, alltså är det mycket roligare att lulzvaska än att blankvaska.

Valmyndigheten har dessutom sett när George Costanzas fästmö slickar ihjäl sig på kuvertklister, för det finns fuktargrejer till valarbetarnas massklistranden av fönsterkuvert med röster. Det var allt bra tänkt!

Kurt går till val på eget program

2010-08-30T10:05:00.008+02:00

Kurt Prosa tycker att vi ska göra det svårare för företagen,
företagen är bara dumma.
Kurt Prosa gillar mamma statens sköna famn.

Kurt Prosa tycker att vi ska ha färre jobb,
fast man ska dela på jobben.
Ett halvt jobb till alla tycker Kurt Prosa.
Det blir lagom.

Skatter ska vara enkla tycker Kurt Prosa.
Inga konstigheter, bara en skatt.
Bort med moms och avgifter och sån svår matte.
Utom på knark, för knark är så dumt
så det måste vara dyrt med knark.
Skatt på knark.

Om Lars Ohly vill, så får han kalla sig kommunist.
Kurt Prosa är liberal där.
Varje person får ansvara för sin titel själv
och för konsekvenserna.

På skolorna får man ha på sig vad man vill.
Kurt Prosa vill att alla ska dölja ansiktet för Jan Björklund,
gärna med Darth Vader-mask,
för då ser han inte hur mycket man skrattar åt honom.
Kurt tycker att Jan ska slippa se det.
Det blir pinsamt annars.

Kurt Prosa vill se en death-match ("döds-kamp")
mellan Göran Hägglund och den där gorillan.
Gorillan ska heta LeChimp, fast den inte är en schimpans.

Feminister måste sluta ha bättre sex än andra.
Det är inte rättvist. Kurt Prosa vill ha det rättvist.

Kurt tycker att miljön är viktig,
det är fint med grön natur.
Kurt Prosa vill förbjuda vintern,
det ska vara grönt alltid.
Om Kurt Prosa får bestämma
då ska ingen få skräpa ner i naturen
när det är techno-fest utomhus.
Det ska vara mer fest i skogen.
Och så vill Kurt Prosa ha hip-hop i skogen.

Free Gucci, tycker Kurt Prosa.

För övrigt anser Kurt att Slussen bör förstöras.

Kurt Prosa rotar i arkiven

2010-08-29T09:31:00.005+02:00

När man ser på det där gamla gamla, de där sakerna i vardagstexterna, dagboken, b-l-o-g-g. Kunde man se att jag höll fasad? Inget sprudlande liv eller så, men nog fan var inget fantastiskt. Jag skrev faktiskt inte en rad om att det var fullständigt skit. Varför skulle jag då skriva?

Det är inte tillbaka nu, men det slog mig när jag såg något annat. Misstänkte likheter. Hur man på alla plan och platser håller undan och inte belastar andra med hur det känns. Eller bara peppar sig själv och upplyser det miserabla jaget att man faktiskt har trevligt också.

Daisy Kurt

2010-08-27T15:37:00.003+02:00

Jag smakar på den nya tekniken med helt minneskortburen talbok. Daisy-skivan kopieras lätt till kortet. Sätter det i spelaren, slår på den och lyssnar på Johannes Anyuru läsas upp av statens blindhjälpande röster. Det låter förjävligt.

Staten har ingen rytm, och visst låter jag som liberatianerna men staten har inte rytm så är det bara. De mer vana kanske kan ta till sig. Jag är glad för min syn, min odyslektiska hjärna och mina fortsatta undvikanden att läsa poesi ens på papper.

Grown Ass Kurt

2010-08-26T15:34:00.002+02:00

Att ha jobb nog för att kunna avregistrera sig från rekryteringsfirmors kukmail. Fan nästan fast jobb, ja jävlar om ett halvår ett fast jobb. Att gifta sig om ett år. Att flytta in i en bostadsrätt (så är den hyrd i andra hand! :pPpPpPPPP). Grown ass man.

Kurt ser på TV4

2010-08-26T12:12:00.005+02:00

Jag har en liten ö där jag sitter och lyssnar på infomercials som rullar i teven utanför. Infomercials och förmiddagsskit. Rachel Ray, Oprah, Malou von Sivers, The Doctors where MD meets TV - nytt jobb, samma teve. Det är ändå ett raster över min dag som jag inte störs av. Jag kallar det omvärldsbevakning och låter det ligga brus bäst det vill.

I katalogen som skickas från BTJ ser jag värdelösa informationstexter. De är menade att marknadsföra böckerna, men vem som läser texten och köper sen, de vet jag inte vilka de skulle vara. Vem producerar all text. Det finns mycket text och någon har skrivit allt.

Fighting Kurt Prosa

2010-08-25T17:36:00.004+02:00

Häromdagen skrev jag någon annanstans att det fattades tid. Hade ingen sån, jag har ju fått jobb.

Det var häromdagen det, idag är en annan dag, och även från lånedisken kan en bibliotekarie skriva saker på blogg. Fyra personer på två timmar har strukit runt hyllorna omkring mig. Det är kvällsöppet, det ska vara så. När klockan var halv tolv var det tvärtom ingen som öppnade för besökare som försiktigt kikade in. Så fungerar det om onsdagarna. Det är ny tid som skänkts mig.

Jag maskar inte, jag är bara så privilegierad.

Enter Kurt Proze

2010-08-25T17:25:00.002+02:00

Inga underliggande budskap eller meningar, det är bara oerhört viktigt att en ny blogg börjar med BRA SKIT, för att tala med uttryck från 30+.