fredag 27 augusti 2010

Daisy Kurt

Jag smakar på den nya tekniken med helt minneskortburen talbok. Daisy-skivan kopieras lätt till kortet. Sätter det i spelaren, slår på den och lyssnar på Johannes Anyuru läsas upp av statens blindhjälpande röster. Det låter förjävligt.

Staten har ingen rytm, och visst låter jag som liberatianerna men staten har inte rytm så är det bara. De mer vana kanske kan ta till sig. Jag är glad för min syn, min odyslektiska hjärna och mina fortsatta undvikanden att läsa poesi ens på papper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar