När man ser på det där gamla gamla, de där sakerna i vardagstexterna, dagboken, b-l-o-g-g. Kunde man se att jag höll fasad? Inget sprudlande liv eller så, men nog fan var inget fantastiskt. Jag skrev faktiskt inte en rad om att det var fullständigt skit. Varför skulle jag då skriva?
Det är inte tillbaka nu, men det slog mig när jag såg något annat. Misstänkte likheter. Hur man på alla plan och platser håller undan och inte belastar andra med hur det känns. Eller bara peppar sig själv och upplyser det miserabla jaget att man faktiskt har trevligt också.
Relaterar.
SvaraRadera