Fy fan att man älskar det trasiga. Vältrar sig. Etc.
Åh ge mig din skit i bloggform! Jag älskar dig när du tycker synd om dig själv, det är inte alls osympatiskt. Jag menar det. Men det är nog skadligt. Man kan bli sån. My heroes had the heart to lose their lives out on the limb med nån jävligt dum skit som de inte borde sysslat med. Man kan bli sån.
Visste du att jag har missbrukarsjäl? Och bara när jag skriver den saken myser jag över dess sanning och potentialen det har. Jag knarkar mitt missbruk. Möter en vägg av perfektion i min vardag som är överväldigande trygg, lugn och förjävla vacker. Ser någons leende och njutning och lugn och vet att det är lika bra knark det - men jag har inte klättrat över väggen än. Jag tror inte riktigt på andra sidan.
Men ibland tror jag att jag kan få allt.
- - -
(trigger)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar