Bara när jag sjunger har jag inte ångest. VAFAN ÄR DET?
Här nivåerna jag vanligen uppnår, i procentuell ångest: 15, 13, 16, 21, 10, 27, 35, 20, osv. Nånstans däromkring. En molande men inte övertagande känsla. Så fungerar måendet för mig. Jag har aldrig varit av med den. Nu är den några snäpp värre eftersom det misstänkta blivit fakta och man slås i ansiktet av hockeykör åt Jimmie och blå blå blå bakgrund. Bara idioter överallt som inte hanterar något rätt och jag har aldrig varit så upprörd över inkompetenta medier förr.
Och hon intill säger att det känns som att vara dumpad, och ja det gör det faktiskt, jag håller med henne. Det är hjärtekross. Jag vet att det en dag kan bli bättre, men lägger sordin av plattmunnad osmiley över tillvaron. Har jag rätt till leenden? Nä, jag är hjärtekrossad.
Det fungerade i två minuter att sjunga lite. Det räcker inte. Alternativet är att gråta, det är alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar