Signalen tar sig aldrig förbi mina koncentrerade raska steg och musiken i lurarna. Ett missat samtal från Helene som jag ser först någon timme senare. Jag har redan gått halvvägs.
Låter bli att ringa tillbaka. Det får bli senare i så fall, om jag nyktrat till av promenaden. Orkar inte med att hon pressar mig att ta taxi. Det låter väl som omtanke när hon vill ha hem mig men fan vet om hon inte bara vill ligga. Hon betalar ju alltid. Är jag för full då är det ju helt bortkastat. Att vara så full är förstås ändå bortkastat. Det finns ingenting högre just nu på agendan än att inte längre vara så jävla full.
Det är för tidigt. Ovärdigt. Men Christians fel. Han fick med sig den där bruden ner till källarplanet och jag blev kvar. Han vände sig lite och flinade mot mig triumferande och jag höjde väl glaset och låtsades vara glad. Sen tog jag deras drinkar också, svepte och gick. Han kommer sura för det men sånt går alltid över när man haft ragg.
Det är kallt trots att solen knappt börjat gå ned och sommaren inte borde vara slut. Jag är slut. Jag ringer Helene ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar