Pappa rycker tag i min jacka och ryter åt mig att stanna. Jag får inte chansa sådär. Det kom inga bilar vid övergångsstället men pappa säger att man alltid måste stanna tills det blir grönt. Hans röst är hård och allvarlig. Det kan man inte veta om något kommer emot en fort, så fort så man inte ser. Så är man död. Om det finns en grön gubbe att vänta på vid farliga platser så måste man alltid vänta. Aldrig chansa.
Så tar han min hand och vi går igen. Att hålla i pappas hand är också en grön gubbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar