tisdag 26 oktober 2010

Scen, barnet

Pappa rycker tag i min jacka och ryter åt mig att stanna. Jag får inte chansa sådär. Det kom inga bilar vid övergångsstället men pappa säger att man alltid måste stanna tills det blir grönt. Hans röst är hård och allvarlig. Det kan man inte veta om något kommer emot en fort, så fort så man inte ser. Så är man död. Om det finns en grön gubbe att vänta på vid farliga platser så måste man alltid vänta. Aldrig chansa.

Så tar han min hand och vi går igen. Att hålla i pappas hand är också en grön gubbe.

söndag 10 oktober 2010

Den där tjejen

Han har ständiga utläggningar om hur bra den där tjejen är, om det finns någon annan blogg man ska läsa: du vet att det är den där tjejens. Så du klickar länk och du läser lite men förstår faktiskt inte. Du gillar titeln och boken den kommer ifrån och vill gilla men du förstår inte, faktiskt.

Och år går och hintarna dit ligger kvar. Missa inte den där tjejen! Hon är bra. Och så sitter du hemma med helt annat liv och någon hintar om att den där tjejen har fest för sin bok som samlat bloggen du inte förstod. Du funderar på att gå dit men orkar inte, eller om det var något annat samtidigt.

Och dagarna efter och den där andra tjejen skriver om festen när alla var där, och hur de där två tjejerna har sin grej - den som var men som inte får vara mer, absolut inte, och vad svår den är - börjar du fatta. Du korsläser och börjar prata med den där andra tjejen och hon berättar sina saker och du läser på om deras grej. Kanske flörtar lite med den där andra tjejen men det är inget du faktiskt vet nåt om, plus att du Har Tjej liksom.

Men du fattar grejen och så börjar du läsa den där bloggen av den där tjejen och så sitter du och kommenterar och ni har utbyte. Ni har verkligen varit nära varandra väldigt mycket, passerat varandra och säkert till och med råkat stöta axel i nån popmiljö. Och ni hälsar sen ordentligt över Facebook innan den där tjejen kliver in på fest hos dig och du är skitfull och spiller alla bönor du har, till den grad att du framstår som något av en idiot.

Alla de platser ni gått förbi varandra ovetandes är nu platser som ni hälsar på varandra på, och du kanske råkar hålla en hand på den där tjejens lår i fylletron att ingen annan ser. I fylletron att det är något helt normalt som inte betyder något heller. Du friar på skoj i ett sms bara för att era pappor spelade samma musik i bilen och du skickar skålbilder på nyår och du går omvägar för att vara på samma fest. Varför vet man så jävla väl när det är en kväll då det händer? Kanske för att man inbillar sig det så ofta att man lurar sig själv att man visste när det väl slår in.

Men visst slår det in och du sitter där en morgon efter en utskällning som raggreplik, nyss legat och med ljug i telefonen för att inte behöva förklara just då att du faktiskt kommer att bli ihop med den där tjejen istället.

Visst slår det in och du sitter två år senare med den där tjejen i rummet intill, efter två år av skit och jubel, svek och stissig kärlek, värt varenda investering och omöjligt att tänka sig dess like. Du sitter och har.

fredag 1 oktober 2010

Metoder

Sitter i skotteld för en självbild etc-föreläsning. Inser problemet med exempelvis att varje dag sätta ihop en lista över bra saker istället för älta misstag. Att dessa saker skulle spegla endast vad jag tror att jag vill tro att du vill höra. "Du" som i andra.

Också ett jävla förtryck att förstå skillnader på -bild, -känsla, -förtroende.

Back to back-when

Jag läser andras gamla dagboksbloggar och liksom ser som ett parallellspår, en bakgrundsmusik, en extradubb, hur mitt liv samtidigt var. Juni, varma dagar och doft av något nytt uppblandat med stanken av något gammalt. Vänder mig i en halvkroppsrörelse och bara lyfter lådan från dåtid och placerar den i en annans dåtid. Jämför inte, jag blandar upp. Känslan som är snabbare än en flying DeLorean.